publicerad: 2021  
utmark ut­marken ut­marker
ut|­mark·en
substantiv
u`tmark
● ofta plur. mark på längre av­stånd från hemman, som inte ut­görs av åker eller äng
SYN. utäga
○ ofta bildligt om mindre centralt el. outforskat (abstrakt) om­råde ibland ned­sättande
JFR utkant
i kunskapens ut­marker; partiet arbetade med metoder som kunde hän­föras till demokratins ut­marker
belagt sedan 1402 (öppet brev utfärdat av riddaren Tord Petersson om gårdsförsäljning (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska utmark