publicerad: 2021  
utpeka utpekade utpekat
verb
u`tpeka
● ofta lös förbindelse, se peka ut tydligt an­ge (någon) som an­svarig för viss handling
JFR ange 2, namnge 2
någon utpekar någon/något (som någon/något/adj)
någon utpekar någon (som adj)
någon utpekar någon (som någon)
någon utpekar någon (som något)
någon utpekar något (som adj)
någon utpekar något (som någon)
någon utpekar något (som något)
ut­peka synda­bockar; av­delningens chef ut­pekades som den skyldige; hon kände sig ut­pekad och ut­satt för förtal
○ äv. utan negativ värdering
ut­pekas som favorit
belagt sedan 1649
utpekautpekande, utpekning