publicerad: 2021  
utter uttern uttrar
uttr·ar
substantiv
utt´er
1 ett mård­djur som är an­passat till vatten­liv och har glänsande mörkbrun päls, korta ben med sim­hud mellan tårna och små öron som kan stängas med ett hudveck
uttergryt
vatten­föroreningar m.m. hotar utterns existens; uttern är Smålands landskaps­djur; en utter jagade fisk och grodor vid strandkanten
○ äv. om päls­verket
en jacka av rakad utter
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska uter, oter; gemensamt germanskt ord; besläktat med hydra
2 typ av fisk­redskap som består av en bräda som löper parallellt med båt eller strand och som spänner ut en lina försedd med flera krokar
utterbräda; utterfiske
belagt sedan 1881