publicerad: 2021
utter
uttern uttrar
uttr·ar
substantiv
1
ett mårddjur som är anpassat till vattenliv och har glänsande mörkbrun päls, korta ben med simhud mellan tårna och små öron som kan stängas med ett hudveck
uttergryt
vattenföroreningar m.m. hotar utterns existens; uttern är Smålands landskapsdjur; en utter jagade fisk och grodor vid strandkanten
○
äv. om pälsverket
en jacka av rakad utter
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska uter, oter; gemensamt germanskt ord; besläktat med
hydra
2
typ av fiskredskap som består av en bräda som löper parallellt med båt eller strand och som spänner ut en lina försedd med flera krokar
utterbräda; utterfiske
belagt sedan 1881