publicerad: 2021  
värdig värdigt värdiga
värd·ig
adjektiv
`rdig
1 god nog för någon el. något (värde­fullt)
kreditvärdig
(någon) värdig
värdig (någon/något/att+verb/sats)
värdig (någon)
värdig (något)
värdig (sats)
värdig (att+verb)
hon kände sig inte värdig hans kärlek
äv. förtjänt, god nog för att vara det som fram­går av samman­hanget
en värdig ut­manare; en värdig segrare
äv. som an­står eller passar någon el. något
ett upp­trädande värdigt en gentle­man
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska värþogher; till 1värd!!
2 hög­tidlig och allvarlig
en värdig gammal präst­man
äv. om handling och dylikt
han tog på sig en värdig min
ibland med bi­betydelse av till­räcklig kvalitet eller dylikt
världs­mästerskapen måste få en värdig in­ramning
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Svenska Böner från medeltiden