publicerad: 2021  
värma värmde värmt, presens värmer
verb
vär`ma
1 ibland med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad; göra varmare med av­seende på mat, upp­värmnings­anordning, kropp(sdel) etc.
JFR värma upp 1
värmning; snabbvärma; uppvärma
någon värmer (upp) någon/något
någon värmer (upp) någon
någon värmer (upp) något
värma maten; värma (upp) ugnen till 175 grader; en värmande dryck; hon stack händerna under tröjan för att värma dem
○ äv. refl.
någon värmer sig (någonstans)
de värmde sig vid den öppna elden
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska värma; till varm
2 av­ge värme
SE 1värme
värmare
något värmer (någon/något)
något värmer (någon)
något värmer (något)
elden värmde skönt
○ äv. med av­seende på den el. det som tar emot värmen av­ge värme till
den första vårsolen värmde hennes an­sikte
○ äv. bildligt göra (någon) glad
tack för de vänliga orden – de värmde; barnens tacksamhet värmde hennes hjärta
belagt sedan ca 1450 Heliga Birgittas uppenbarelser
värmavärmande
värma upp