publicerad: 2021  
vanvördig van­vördigt van­vördiga
van|­vörd·ig
adjektiv
va`nvördig
● inte nöd­vändigtvis med negativ värdering som brister i vördnad eller respekt
vanvördig (mot någon)
hans elever var van­vördiga på ett upp­friskande och stimulerande sätt
○ äv. om handling eller dylikt
hans van­vördiga upp­trädande; revyns van­vördigaste nummer
belagt sedan 1510 (Jungfru Marie Örtagård); fornsvenska vanvirdhogher 'föraktad; van­vördig'