publicerad: 2021
vedergälla
vedergällde vedergällt, presens vedergäller
verb
●
besvara med direkt, egenmäktig bestraffning för skada el. oförrätt som någon annan vållat
JFR
hämnas
vedergälla något (med något)
flygattacken vedergälldes med ett självmordsattentat
○
äv. neutralt
återgälda
vedergälla ont med gott
belagt sedan ca 1500 (Josua bok, Domare boken);
fornsvenska vidhergiälda; efter lågtyska weddergelden med samma betydelse, eg. 'ge i gengäld'
vedergällavedergällande, vedergällning