publicerad: 2021
velig
veligt veliga
vel·ig
adjektiv
●
som (tillfälligt) stannar för än det ena, än det andra utan att slutgiltigt kunna bestämma sig
JFR
obeslutsam
han var en velig figur som alltid höll med den han sist talat med
○
äv. om handling eller dylikt
velig snällhet
belagt sedan 1894;
sv. dial. velig; besläktat med isl. veill 'usel; svag', till ett nekande prefix ve- och heill 'hel'