publicerad: 2021  
chans chansen chanser
chans·en
substantiv
[∫aŋ´s] el. [∫an´s]
● möjlighet till lyckat resultat t.ex. fram­gång, önsk­värd ut­veckling eller dylikt
JFR risk
guldchans; halvchans; medaljchans; målchans; vinstchans
ta chansen; gripa chansen; ta vara på en chans; försitta en chans; få en ny chans
chans (till/på något)
chans (på något)
chans (till något)
en chans (för någon) (att+verb)
det fanns ingen chans att rädda de nöd­ställda; Sveriges chans ligger i kontringarna; alla människor har inte lika chanser i arbets­livet; hon tog chansen och accepterade utlands­jobbet
○ spec. var­dagligt till­fälle att visa sin förmåga
han fick aldrig chansen i lands­laget; vi måste ge henne en chans
○ i statistiska samman­hang ibland neutralt sannolikhet
chansen att slå två femmor är 1 på 36
fråga chans på någon i barn- och ungdoms­språkfråga om man får bli någons pojk- eller flick­vänpå skol­diskot vågade hon äntligen fråga chans på honom
inte ha skuggan av en chans se skugga
belagt sedan 1841; av franska chance med samma betydelse; av folkligt lat. caden´tia 'fall', till lat. cad´ere 'falla'; jfr ur­sprung till kadens