publicerad: 2021  
äventyr äventyret, plural äventyr, bestämd plural äventyren
ävent·yr·et
substantiv
ä`ventyr
1 ovanlig, spännande och farlig upp­levelse särsk. om (längre) färder i av­lägsna om­råden, med in­slag av upp­täckter, strapatser etc.
äventyrsberättelse; äventyrslust; äventyrsroman
äventyr i Syd­amerikas djungler; han drömde om sitt livs stora äventyr, en världs­omsegling; barnen drog ut på äventyr i skogen med hemma­gjorda pil­bågar
○ äv. med ton­vikt på riskerna
JFR chansning, vågstycke
äventyrspolitik
det var ett äventyr att starta en egen firma; inga ekonomiska äventyr med skatte­betalarnas pengar
○ äv. om (kortare) kärleks­affär ofta i sammansättn.
JFR flört, romans 1
kärleksäventyr; semesteräventyr
galanta äventyr något ålderdomligtkärleks­affärerden unge fursten var ständigt begiven på nöjen och galanta äventyr
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska ävintyr 'äventyr; risk; saga; slump'; ur medeltidslat. adventu´ra 'händelse'; jfr ur­sprung till advent
2 sär­skilt juridik i vissa ut­tryck risk för viss på­följd som fram­går av samman­hanget
JFR vite
den till­talade an­modades att in­ställa sig i rätten vid äventyr av ett vite på 2 000 kronor
till äventyrs händelsevis, mot förmodanden som till äventyrs är vaken tidigt kan få följa med på fågel­skådning
belagt sedan ca 1430 Själens tröst