SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 åtel åteln åtlar åtl·ar substantiv å´tel ● (del av) död djurkropp som används som lockbete för rovdjur och fåglar SYN. luder 2 åteljakt belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska atol, atel; besläktat med äta; jfr ursprung till 3åt SO Alfabetisk lista åtalspunkt (åtal) åtalsrätt subst. åtanke subst. åtbörd subst. åtdragen (åt) åtel subst. åteljakt (åtel) åter adv. återanpassa verb återanskaffningsvärde subst. återanvända verb Till alla ordböcker
