publicerad: 2021  
äta åt ätit äten ätna, presens äter
verb
ä`ta
in­ta (föda) vanligen fast men äv. flytande; om människa el. (inte allt­för lågt stående) djur
någon/något äter (något)
någon äter (något)
något äter (något)
äta varm korv; äta ägg och bacon till frukost; äta tabletter; det är viktigt att äta regel­bundet; den sjuke har praktiskt taget slutat äta; katten vägrade äta burk­mat; djungelns lag: äta eller ätas
spec. med av­seende på (viss) full­ständig mål­tid; ofta under­förstådd
äta mid­dag sent; äta lunch på ett billigt ställe; nu måste ni komma in och äta!
äv. (refl.) med ton­vikt på resultatet
någon/något äter sig adj
någon äter sig adj
något äter sig adj
äta sig mätt
äv. bildligt, spec. med ton­vikt på förintande
ett kök med mörka väggar som formligen äter ljus; en sjukdom som äter sam­hället in­ifrån
(vilja både) äta kakan och ha den kvar se kaka
äta någon ur huset se hus
äta som en fågel äta mycket litetunder sjukdomen tappade hon aptiten och åt som en fågel
äta som en häst äta myckethan är hungrig hela tiden och äter som en häst
äta ute äta på restaurangnär hon fyllde 30 år åt hon ute med sin pojk­vän och sina föräldrar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska äta; gemensamt germanskt ord (tyska essen, engelska eat), besläktat med bl.a. lat. ed´ere med samma betydelse; jfr ur­sprung till etsa, jätte, fräta, åtel
ätaätande, ätning
Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö. Bibeln (1917 års övers.), Jesaja 22:13