publicerad: 2021  
a a:et, plural a:n el. a, bestämd plural a:na
substantiv
1 första bok­staven i det svenska alfabetet
○ ofta som beteckning på den första av två el. flera liknande före­teelser ofta med versal
klass 8 A
○ sär­skilt som beteckning på något som är högst (högre), bäst (bättre) eller dylikt
A-lag
förr fick man A som högsta och a som näst högsta betyg i skolan
a och o ofta med versal ur­sprungligen biblisktdet (enda) viktiganog­granna för­beredelser är A och O i all tävlings­idrott
har man sagt a får man ock­så säga b ofta med versal har man börjat måste man fort­sättaoch ta konsekvenserna: han om­bads motivera sitt befängda på­stående – har man sagt A får man ock­så säga B
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska a; av lat. a; jfr grek. al´fa (α); jfr ur­sprung till alfabet
2 sjätte tonen i en oktav i C-dur­skalan
A-dur; a-sträng
belagt sedan 1848