publicerad: 2021
avvika
avvek, avvikit el. avvikt, avviken el. avvikt, avvikna el. avvikta, presens avviker
verb
a`vvika 
1
äv. lös förbindelse, jfr
vika av
ändra sin färdriktning ofta bara tillfälligt
avvika från den inslagna kursen
○
äv.
endast fast sammansättn.
i hemlighet lämna, rymma
någon avviker (någonstans)
två interner avvek (från fängelset)
○
äv. bildligt
endast fast sammansättn.
avvika från sina principer; avvika från ämnet
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker);
fornsvenska afvika
2
klart skilja sig genom att ha andra egenskaper el. visa upp annat beteende (än många andra)
något avviker från något
man blir glad för varje initiativ som avviker från det vanliga; värdet avviker för mycket från medelvärdet
belagt sedan 1624
