publicerad: 2021  
salamander salamandern salamandrar
salamandr·ar
substantiv
salaman´der
1 typ av ödle­liknande grod­djur som har lång stjärt och korta, svaga ben och som lever i el. vid vatten, bl.a. i Syd- och Mellan­europa
alpsalamander; eldsalamander
belagt sedan slutet av 1300-talet eller 1400-talet (Två svenska rimdikter från medeltiden); fornsvenska salamander; via lat. av grek. salaman´dra med samma betydelse
2 ande som an­ses leva i elden enl. antik och medel­tida upp­fattning en av de fyra s.k. elementar­andarna
JFR gnom 1, sylf, undin
belagt sedan 1735
3 ugn som an­vänds för att snabbt hetta upp yta på mat­rätt mest för restaurangkök men även för hemma­bruk
gratinera lök­soppan i en salamander
○ äv. om brännare med liknande funktion
karamellisera ytan på efter­rätten med en salamander
belagt sedan 1960