publicerad: 2021  
trappa trappan trappor
trapp·an
substantiv
trapp`a
● fast, sluttande an­ordning med ett an­tal (smala) horisontella av­satser via vilka man kan förflytta sig (gående) mellan olika nivåer
JFR stege
trappformad; trappräcke; trappsteg; spiraltrappa; yttertrappa
trappan upp till huset; kyrk­tornets smala trappa; hon tog trappan i tre språng; det är mycket spring i trappor i brev­bärar­yrket; de satt på konsert­husets trappa
○ spec. om så­dan förbindelse mellan två våningar, ofta för att an­ge nivån
de bor sex trappor upp
○ äv. trapp­uppgång, trapp­hus
trappstädning
de fick sitta i trappan och vänta; ljuset i trappan fungerade inte
○ äv. om liknande rörlig an­ordning
rulltrappa
○ äv. om annan an­ordning som stegvis förbinder olika nivåer i sammansättn.
laxtrappa; slusstrappa
en trappa ner en våning underannan våning: hon bor på fjärde våningen och hennes bror en trappa ner
en trappa upp en våning ovan­förannan våning: butiken ligger i botten­planet och lagret finns en trappa upp
belagt sedan 1490 (Stockholms Stads Jordebok 1474–1498); fornsvenska trappa 'trapp­steg; trappa'; av lågtyska trappe med samma betydelse, till trappen 'trampa; stampa'; jfr ur­sprung till trippa