publicerad: 2021  
uppställa uppställde uppställt, presens uppställer
verb
upp`ställa
1 ofta lös förbindelse, jfr ställa upp placera på ordnat eller över­skådligt sätt och vanligen i mer el. mindre upp­rätt ställning; mest för visning eller dylikt
någon uppställer något
i foajén är en byst upp­ställd; skärmarna är upp­ställda i rader
○ äv. i fråga om an­ordning av text eller dylikt
en elegant upp­ställd mat­sedel
○ ofta bildligt
upp­ställa en teori
belagt sedan 1541
2 placera (for­don eller dylikt) på skyddat sätt för senare an­vändning
någon uppställer något (någonstans)
under vintern har han sin motor­cykel upp­ställd i garaget
belagt sedan 1943
uppställauppställande, uppställning