publicerad: 2021  
uppgörelse upp­görelsen upp­görelser
upp|­gör·els·en
substantiv
upp`görelse
1 formell överens­kommelse ofta mellan parter i visst motsats­förhållande till var­andra
SE göra upp 3 JFR avtal
en intern upp­görelse; en bred politisk upp­görelse; få till stånd en upp­görelse
en uppgörelse (med någon/något) (om något/att+verb/sats)
en uppgörelse (med någon) (om något)
en uppgörelse (med någon) (om sats)
en uppgörelse (med någon) (om att+verb)
en uppgörelse (med något) (om något)
en uppgörelse (med något) (om sats)
en uppgörelse (med något) (om att+verb)
en uppgörelse (mellan några) (om något/att+verb/sats)
en uppgörelse (mellan några) (om något)
en uppgörelse (mellan några) (om sats)
en uppgörelse (mellan några) (om att+verb)
efter hårda förhandlingar nåddes slutligen en upp­görelse; upp­görelsen inne­bär att presidenten får större makt
○ spec. ekonomi
affärsuppgörelse
belagt sedan 1821
2 samman­stötning som leder till av­görande av mot­sättning om fysisk strid el. häftigt gräl eller dylikt
SE göra upp 2
en uppgörelse (med någon/något)
en uppgörelse (med någon)
en uppgörelse (med något)
en uppgörelse (mellan några)
det kom till en häftig upp­görelse mellan makarna
○ äv. om hårt (intellektuellt) an­grepp, kritisk granskning eller dylikt av något
romanen var en upp­görelse med författarens fri­kyrkliga barndoms­miljö
belagt sedan 1857