publicerad: 2021  
bäver bävern bävrar
bävr·ar
substantiv
bä´ver
● en stor, bred­svansad gnagare som har mörkbrun päls, och som lever i och vid vatten­drag där den reglerar vatten­ståndet genom att bygga dammar av fällda träd
bäverkoloni; bäverpäls
○ äv. om när­besläktade el. liknande gnagare vanligen i sammansättn.
bäverekorre; bergsbäver; sumpbäver
nordamerikansk bäver
belagt sedan 1489 (Stockholms Stads Tänkeböcker); fornsvenska bäver; av lågtyska bever med samma betydelse; mot­svarande det in­hemska bjur; eg. 'den brune'; besläktat med björn, brun