publicerad: 2021  
böta bötade bötat
verb
bö`ta
● tvingas betala (viss summa i) böter som juridisk på­följd
någon bötar (belopp) (för något/sats)
någon bötar (belopp) (för något)
någon bötar (belopp) (för sats)
hon fick böta 600 kronor för fel­parkering
○ äv. bildligt sona
någon bötar (med något) (för något/sats)
någon bötar (med något) (för något)
någon bötar (med något) (för sats)
han fick böta med sitt liv för sin oförsiktighet
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska böta 'er­sätta, gott­göra; plikta med'; bildning till 2bot!!
bötabötande