publicerad: 2021  
armé armén arméer
armé·er
substantiv
● försvars­gren som inne­fattar en stats landstridskrafter
JFR flygvapen, 2marin 1
arméchef; armékår; yrkesarmé
gå in i armén; chefen för armén
○ äv. om stor, själv­ständigt verkande enhet in­om dessa strids­krafter
den om­ringade sjätte armén kapitulerade
○ äv. om t.ex. en upprors­rörelses strids­krafter
befrielsearmé
○ äv. bildligt stor skara
en armé av barn; en hel armé av gräs­hoppor
stående armé armé som är organiserad i freds­tid och stridsberedd
sätta armén på freds­fot mest vid beskrivning av äldre förhållandenan­passa organisationen av krigs­makt till freds­förhållandensom krigsminister 1919 skulle Churchill sätta armén på freds­fot
belagt sedan ca 1605; av franska armée med samma betydelse, till armer 'beväpna'; till lat. arma´re 'ut­rusta; beväpna'; jfr ur­sprung till armada