publicerad: 2021  
böjning böjningen böjningar
böj·ning·en
substantiv
böj`ning
1 det att böja(s)
SE böja 1
armböjning; bakåtböjning; knäböjning
böjning (av/på något)
böjning (av något)
böjning (på något)
en lätt böjning på huvudet till av­sked
○ äv. krök
böjningen på klubban får inte vara för stor
○ spec. om riktnings­ändring av våg­rörelse vid passage av springa eller dylikt
ljusets böjning
belagt sedan 1640
2 bildning av andra former än grund­formen av ett ord
SE böja 3 JFR avledning
böjningsform; böjningsändelse
böjning (av något)
○ äv. an­givande av ett ords samtliga (viktiga) böjnings­former
böjning av starka verb
○ äv. sätt att bilda andra former än grund­formen
kasusböjning; verbböjning
regel­bunden böjning; oregelbunden böjning; adjektiv av typen "strålande" har ingen böjning
belagt sedan 1745