publicerad: 2021  
behag behaget, plural behag, bestämd plural behagen
be·hag·et
substantiv
beha´g
1 knappast bestämd form (till­fällig eller god­tycklig) upp­fattning om vad som är lämpligt
JFR gottfinnande, tycke 1
(efter) behag
luckan kan öppnas och stängas efter behag
○ ibland mindre till­fälligt sär­skilt bibliskt vilja
Guds behag
belagt sedan 1441 (Bihang till Rimkrönikorna); fornsvenska behagh 'behag, tillfreds­ställelse'; till behaga
2 vanligen i vissa ut­tryck känsla av tillfreds­ställelse och väl­befinnande
(till) behag
fatta behag till någon/något
fatta behag till någon
fatta behag till något
finna behag i någon/något
finna behag i någon
finna behag i något
hon ville vara sin publik till behag; åskådarna fann behag i stridsscenerna
○ ibland om väl­villig in­ställning gunst, nåd
riddarens upp­trädande fann behag in­för hovet
belagt sedan 1441 Bihang till Rimkrönikorna
3 upp­sättning till­dragande egenskaper hos person, gärna kvinna
JFR charm, elegans, grace 1, tjusning
behagfull
hennes skönhet och behag; hon åldrades med behag; skisserna bär friskhetens hela behag
nyhetens behag (upp­levda) till­talande egenskaper som bygger på att något är nyttför många inne­bar det nyhetens behag att kunna handla på System­bolaget på lör­dagarna
belagt sedan 1757
4 något hög­tidligt el. ålderdomligt vanligen plur. kvinno­bröst
hennes lilje­vita behag
belagt sedan 1792