publicerad: 2021  
belasta belastade belastat
verb
belas´ta
1 ut­sätta (en konstruktion) för tryck eller dragning särsk. i samman­hang där håll­fasthet prövas
belasta något (med något) (sätt)
bron får belastas med ett axeltryck på 5 ton; vid provet belastas stålwiren till 20 procent av sin brott­styrka
○ ibland rent bok­stavligt
båten bör vara jämnt belastad
○ äv. om att föra över kropps­tyngden, t.ex. på en skida
belasta dal­skidan
belagt sedan 1841; av lågtyska belasten med samma betydelse
2 ut­sätta (någon/något) för yttre på­frestning genom åt­gärd som fordrar an­strängning, energi, resurser etc.
belasta någon/något (med något)
belasta någon (med något)
belasta något (med något)
belasta el­nätet; en hårt belastad flyg­plats; belasta minnet med onödiga detaljer; han belastar ofta sin sekreterare med extra­arbete
○ spec. i ekonomiska samman­hang
belasta ett konto; en ut­gift som bör belasta stats­budgeten; gården var belastad med höga in­teckningar
belagt sedan 1617
3 vanligen perfekt particip ut­sätta för besvärande eller försvårande om­ständighet särsk. i socialt av­seende
någon är belastad något är belastat
han är kriminellt belastad; hon är ärftligt belastad; den svårast belastade av de åtalade
belagt sedan 1850
belastabelastande, belastning