publicerad: 2021  
belamra belamrade belamrat
verb
belam´ra
● vanligen perfekt particip fylla (ut­rymme) med skrymmande eller hindrande före­mål
något är belamrat med något
våningen var belamrad med stil­möbler och gips­skulpturer
○ äv. bildligt
hans hjärna var belamrad med onyttiga kunskaper
belagt sedan 1833; av lågtyska belammern med samma betydelse, urspr. trol. 'lam­slå'
belamrabelamrande, belamring