SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 blåklint blåklinten blåklintar blå|klint·en substantiv blå`klint ● en ört med lansettlika blad och flikiga, klarblåa blommor i korg ett sedan gammalt inslag i svenska sädesodlingar en bukett med prästkragar och blåklint belagt sedan 1638; till blå och klint i bet. 'klump' (efter frönas utseende) SO Alfabetisk lista blåhjon subst. blåhägg subst. blåis subst. blåjacka subst. blåjeans (jeans) blåklint subst. blåklocka subst. blåklocka (klocka) blåkläder subst. blåkoka verb blåkopia subst. Till alla ordböcker