publicerad: 2021
1klocka
klockan klockor
klock·an
substantiv
[klåk`a] 
1
(omvänt) bägarformat, kläppförsett, klingande metallföremål särsk. anv. i kyrkliga sammanhang
klockan klämtar; klockorna i Storkyrkan ringde till gudstjänst
○
äv. om föremål med annat utseende men liknande funktion
○
äv. om föremål med liknande utseende men annan funktion
i sammansättn.
klockan klämtar för någon
någon ska döel. lämna sin tjänst, sitt uppdrag eller dylikt:
klockan klämtade för den siste fyrvaktaren
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska klukka, klokka 'ringklocka; kyrkklocka'; av medeltidslat. clocc´a 'kyrkklocka'; ljudhärmande
2
anordning för tidmätning som med visare eller siffror anger tiden (klockslaget) på dygnet
JFR
3ur
klockan går rätt; klockan går fel; klockan går före; klockan går efter; klockan saktar sig; klockan tickar; klockan slog sex; ställa klockan; ställa fram klockan; ställa tillbaka klockan; dra upp klockan; sätta klockan på ringning; värden började snegla på klockan och de förstod att det var dags att gå hem
○
äv.
tidpunkt på dygnet
klockan tal
klockan nio på kvällen; klockan är fem minuter i tolv
○
äv. om liknande anordning för mätning av tid (utan angivande av klockslag)
○
äv. bildligt, särskilt i uttryck för bakåtsträveri eller dylikt
han är ingen EU-fantast men han inser att vi inte kan vrida klockan tillbaka
det ringer ingen klocka
det låter inte bekantdet ringer ingen klocka när du säger hans namn, men jag känner kanske igen honom när vi träffas
en biologisk klocka
en omkopplingsstation i hjärnan som följer dygnets rytmoch får kroppsliga och själsliga funktioner (kroppstemperatur, insomning, arbetsförmåga, humör etc.) att i sin tur växla mellan höga och låga nivåer i en dygnscykel; äv. allmännare om inre faktorer, hormoner och dylikt:
biologiska klockor finns hos både encelliga och flercelliga organismer
en kamp mot klockan
se
kamp
förstå vad klockan är slagen
förstå vad man har att väntadet är bara att hoppas att polisen klarar upp brottet och att förövarna förstår vad klockan är slagen
klockan är bara barnet
vardagligtklockan är inte mycketni ska väl inte gå hem redan, klockan är ju bara barnet!
vrida klockan tillbaka
gå tillbaka i tidenjag önskar att jag kunde vrida klockan tillbaka och ha mina misstag ogjorda
belagt sedan 1686
Klockan klämtar för dig.
Svensk titel på roman av Ernest Hemingway (1940) med handlingen förlagd till spanska inbördeskriget
2klocka
klockade klockat
verb
[klåk`a]
1
ta tid på någon, vid tävling eller dylikt
någon klockar något
någon klockar någon (för något)
han klockades för 10,28 på 100 meter
belagt sedan 1941
2
vanligen perfekt particip
ge klockform åt kjol eller dylikt
något är klockat
en klockad kjol
belagt sedan 1931
klockaklockande, klockning
