publicerad: 2021  
blota blotade blotat
verb
blo`ta
● förrätta blot
blota (till/åt någon) (för något)
blota (till någon) (för något)
blota (åt någon) (för något)
blota åt Oden; blota för års­växten
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska blota, isl. blóta; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.
blotablotande, blot