publicerad: 2021  
bortse bortsåg bortsett, presens bortser
verb
[bårt`-]
● äv. lös förbindelse, se se bort inte fästa av­seende vid visst förhållande; för att förenkla eller dylikt
JFR räkna bort
någon bortser från någon/något/sats
någon bortser från någon
någon bortser från något
någon bortser från sats
romanens intrig kan man bort­se från – det är miljö- och person­beskrivningarna som är det viktiga
○ ofta i perfekt particip, sär­skilt för att markera undan­tag från huvud­tendens
bort­sett från NN var alla mycket nöjda
belagt sedan 1852
bortsebortseende