publicerad: 2021
1kyla
kylan
kyl·an
substantiv
●
låg temperatur särsk. utomhus
sträng kyla; kläder som skyddar mot kylan; kylan är på väg hit; maten bör transporteras i kyla
○
äv. med tonvikt på förnimmelsen
en isande kyla; hon kände kyla i hela kroppen
○
äv. bildligt, spec. om avsaknad av positiva känslor
känslokyla
hennes kyla drabbade främst barnen
○
spec. äv. om förmåga att bevara lugnet
hans kyla i avgörande situationer är guld värd för laget
○
spec. äv. i uttryck för att hamna i onåd el. för att bli utfryst
han hamnade ute i kylan efter sin kritik av chefen
belagt sedan 1734; 1763 i bildlig bemärkelse;
trol. av tyska Kühle med samma betydelse; besläktat med
1kall!!
Spionen som kom in från kylan.
Svensk titel på agentroman av John le Carré (1963)
2kyla
kylde kylt, presens kyler
verb
●
ofta med partikel, särskiltner, utan större betydelseskillnad
göra kallare vanligen med avseende på något som är för varmt
kylare; bottenkyla
någon/något kyler (någon/något)
någon kyler (någon)
någon kyler (något)
något kyler (någon)
något kyler (något)
någon/något kyler (ner någon/något)
någon kyler (ner någon)
någon kyler (ner något)
något kyler (ner någon)
något kyler (ner något)
kyla (ner) vinet
○
spec. med syfte att bevara matvaror eller dylikt
○
äv. om föremål etc.
den våta jackan kyler; tårarna kylde på de heta kinderna
○
äv. med tonvikt på förnimmelsen
ett kylande omslag
○
äv. bildligt, särskilt
lugna (ner)
kyla ner känslorna
belagt sedan ca 1450 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska köla
kylakylande, kylning