publicerad: 2021  
bygd bygden bygder
bygd·en
substantiv
● bebyggt om­råde i lands­orten som traditionellt ut­gör en enhet av t.ex. historiska, geografiska el. ekonomiska skäl; ibland inklusive mindre tät­orter; ofta med ton­vikt på den gemensamma kulturen etc.
JFR trakt
bygdeoriginal; bygderomantik; födelsebygd; glesbygd; hembygd; jordbruksbygd; skogsbygd; ödebygd
(i/på) bygden
(i) bygden
(på) bygden
ryktet spreds på bygden; bygdens store son; en bok om bygden och de sociala processer den genom­går; skär­gården måste fort­leva som levande bygd
○ sär­skilt (i plur.) i kontrast till tät­ort
dialekt­forskare reste om­kring med sina band­spelare i bygderna
ha barn på bygden se barn
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska byghþ; till bygga