publicerad: 2021  
chock chocken chocker
chock·en
substantiv
[∫åk´]
1 häftig sinnes­rörelse som orsakas av skrämmande (och oväntad) upp­levelse
chocktillstånd; ångestchock
en chock (för någon)
dödsbudet gav henne en svår chock; krigs­utbrottet kom som en chock för de flesta
○ ibland äv. som följd av an­genäm över­raskning
glädjechock
○ äv. försvagat i sammansättn. (känsla av) stark över­raskning
chockhöjning; chockrapport; prischock
asymmetrisk chock ekonomisk kris som drabbar olika om­råden eller länder (t.ex. i en valuta­union) olika
belagt sedan 1830; av franska choc med samma betydelse; till choquer 'stöta till; chockera'; av lågtyska schokken 'stöta'
2 allvarligt svaghets­tillstånd som orsakats av svårare kroppsskada med bl.a. kraftig blod­trycks­sänkning och blek, kall­svettig hud
granatchock; sårchock
○ äv. om medicinsk behandling som till­fälligt leder till liknande till­stånd
JFR chockbehandling
elchock; insulinchock
belagt sedan 1883
3 plötsligt an­fall (mot folk­massa) i skrämsel­syfte
chock (mot några)
polisen gjorde chock mot demonstranterna
belagt sedan 1785 (om militärchock)