publicerad: 2021  
döv dövt döva
adjektiv
● som saknar förmåga att upp­fatta ljud mer el. mindre full­ständigt
JFR hörande, hörselskadad
dövkonsulent; dövlärare; dövskola; stendöv
döv (för något/sats)
döv (för något)
döv (för sats)
han är döv på vänstra örat
○ ofta substantiverat person som till­hör en tecken­språkig och kulturell minoritet och som in­går i en gemenskap med i första hand andra döva och hörsel­skadade personer
dövförening; dövidrott
Sveriges Dövas Riks­förbund; personer som inte kan tecken­språk kan an­vända hand­alfabetet för att kommunicera med döva
○ äv. bildligt som vägrar lyssna till argument eller dylikt
tala för döva öron; han var döv för alla varningar
belagt sedan mitten av 1300-talet; 1665 i bildlig bemärkelse (Östgöta-Lagen); fornsvenska döver; gemensamt germanskt ord, urspr. 'om­töcknad; förvirrad'; jfr ur­sprung till dov