publicerad: 2021  
disös disösen disöser
dis·ös·en
substantiv
disö´s
● uppläserska av konstnärlig text
som scenartist är hon närmast en disös
○ ibland äv. om vissångerska (som ut­talar texten sär­skilt tydligt)
belagt sedan 1933; av franska diseuse med samma betydelse, till dire 'säga'; av lat. di´cere 'säga'; jfr ur­sprung till diktera