publicerad: 2021  
domare domaren, plural domare, bestämd plural domarna
dom·ar·en
substantiv
dom`are
● ord­förande i dom­stol som har juridisk examen och sär­skild domar­utbildning
domared; förhörsdomare; juristdomare
en lag­faren domare; "Har åklagaren några fler syn­punkter?" frågade domaren
○ äv. om folk­vald lekmannadomare
de bägge lekmannadomarna ville fri­känna den till­talade så det blev en friande dom
○ äv. i tävlings­sammanhang m.m. person med upp­gift att fälla av­göranden
domarkort; elitdomare; linjedomare; tävlingsdomare
han sparkade ner mot­ståndaren utan att domaren in­grep; domaren blåste för fri­spark
○ äv. all­männare
sätta sig som domare över andras moral
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska domare; till 1dom!!