publicerad: 2021  
1dom domen domar
dom·en
substantiv
dom´
● dom­stols slutliga formella av­görande i ett mål eller ett ärende
domslut; domskäl; dödsdom
en friande dom; en fällande dom; en mild dom; en hård dom; en prejudicerande dom
en dom (i något)
en dom (på något/tid)
en dom (på något)
en dom (på tid)
dom av­kunnas 18 maj; tings­rättens dom fast­ställdes av Svea hov­rätt; domen löd på ett års fängelse; han blev skjuten utan dom och rann­sakan
○ äv. all­männare definitivt av­görande av fråga ofta med ogynnsamma konsekvenser
efter­världens dom blev hård över diktatorns styre; hon skulle till läkaren och få sin dom
domens dag se dag
sätta sig till doms över någon/något sätta sig som (informell) domare över någon/någotvem har rätt att sätta sig till doms över andra människor?
vill­korlig dom dom som inne­bär att straffet upp­skjuts och görs beroende av den dömdes upp­förande under en prövotidhon fick vill­korlig dom efter­som hon tidigare var ostraffad
yttersta domen ur­sprungligen bibliskt(tänkt) slut­giltig upp­delning av alla människor i onda och godavar­vid de förra kommer till hel­vetet, de senare till himlen: många trodde att yttersta domen skulle komma vid millennie­skiftet
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska domber med samma betydelse; gemensamt germanskt ord, urspr. 'fast­ställande; bestämmelse'; samma ord är -dom i barndom, egendom m.fl.; jfr ur­sprung till dåd, döma, föredöme, omdöme
2dom domen domer
dom·en
substantiv
[då´m]
1 (prakt­full) dom­kyrka
JFR katedral
Skaradomen
domen i Köln
belagt sedan 1670; av tyska Dom med samma betydelse; ur lat. dom´us (De´i) '(Guds) hus'; av grek. dom´os 'hus'; jfr ur­sprung till dominera
2 kupigt tak över byggnad
SYN. kupol
○ äv. cylindriskt kärl för upp­samling av ånga i ång­panna
JFR huv
ångdom
belagt sedan 1711
3dom objektsform dom
pronomen
[dåm´]
● var­dagligt de
dom är bästa vänner sedan många år till­baka; efter­som de flesta säger "dom" har många svårt att skilja mellan "de" och "dem" i skrift
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska þom, þöm, till þem, objekts­form till de, se ur­sprung till 1den!!