publicerad: 2021  
enskild enskilt en­skilda
adjektiv
e`nskild
1 som till­hör eller har att göra med en enda person
MOTSATS allmän 1 JFR individuell, personlig 1,2, privat
en­skild under­visning i engelska; hustruns en­skilda egendom; brevets inne­håll var av en­skild natur
○ äv. i ut­tryck för mots. till staten, sam­hället eller dylikt
MOTSATS offentlig 2
en­skild väg; en­skild ägande­rätt; målningen är i en­skild ägo; den en­skilda före­tagsamheten
○ äv. som rör någon utan­för tjänsten
en­skilda an­gelägenheter
en­skilt åtal se åtal
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska enskylder, enskilder, till 1en!! och fornsvenska skylder 'skyldig', om­bildat efter särskild m.fl.
2 som betraktas som en själv­ständig enhet utan hän­syn till den grupp eller dylikt före­teelsen in­går i
JFR speciell, särskild 3
en en­skild människa; varje en­skild del har sin betydelse; studera det en­skilda fallet
○ ofta substantiverat om person
den en­skildes känsla av makt­löshet gent­emot myndigheterna
○ äv. försvagat enstaka
på en­skilda punkter kan man ha en av­vikande upp­fattning, men i stort sett är rapporten bra
i en­skild ställning se ställning
belagt sedan senare hälften av 1400-talet Latinskt-svenskt glossarium
3 som ger möjlighet till ostördhet vanligen på grund av sitt ensamma el. av­sides läge
JFR avskild
en en­skild vrå av parken
○ äv. om handling eller dylikt som försig­går i av­skildhet
be om ett en­skilt sam­tal; efter en­skild över­läggning beslöt rätten att av­kunna dom i målet
belagt sedan 1451 Heliga Birgittas uppenbarelser