publicerad: 2021
förbyta
förbytte förbytt, presens förbyter
verb
●
vanligen pass. el. perfekt particip
ersätta (något) med något annat vanligen med avseende på egenskap el. känsla
någon förbyts (mot någon)
någon är förbytt (mot någon)
något förbyts (i/mot något)
något förbyts (i något)
något förbyts (mot något)
något är förbytt (i/mot något)
något är förbytt (i något)
något är förbytt (mot något)
deras glädje förbyttes i sorg; hon blev som förbytt när hon kom i puberteten
○
äv. mer konkret
byta av misstag
han råkade få sina handskar förbytta
belagt sedan 1615
förbytaförbytande