publicerad: 2021  
förlåt för­låten för­låter
för|­låt·en
substantiv
`rlåt
hög­tidligt; ofta i religiösa samman­hang stort tyg­stycke som är av­sett att dölja något
för­låten i templet
lyfta/lätta på för­låten av­slöja någotföre­taget har lyft på för­låten och bekräftat ryktena om mutor
belagt sedan 1527; av lågtyska vorlat med samma betydelse; jfr fornsvenska lata for 'hänga för'
förlåt
interjektion
förlå´t
ut­tryck för önskan att bli för­låten
för­låt, det var verkligen inte meningen att göra dig illa!
äv. i substantivisk an­vändning
säg nu "för­låt" till din bror!
belagt sedan 1640