publicerad: 2021  
försvära försvor försvurit försvuren försvurna, presens försvär
verb
försvä´ra
● hög­tidligt lova bort med ed
försvära någon/något (åt någon/något)
försvära någon (åt någon)
försvära någon (åt något)
försvära något (åt någon)
försvära något (åt något)
försvära sin själ åt djävulen
○ äv. försvagat (ofta refl.)
partiet har försvurit sig åt en politik som kommer att öka klyftorna i sam­hället
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska forsväria
försväraförsvärande