publicerad: 2021  
förta sig förtog förtagit, presens förtar
även åld.
förtaga sig förtog förtagit, presens förtager
för·tag·it sig
verb
förta´ sig el. förta´ga sig
● överanstränga sig
någon förtar sig (på något)
han förtog sig på en massa över­tids­arbete
○ ibland skämtsamt (vanligen i negerade ut­tryck)
hemma­laget behövde inte förta sig för att vinna
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska fortaka sik med samma betydelse