publicerad: 2021  
finta fintade fintat
verb
fin`ta
● an­tyda (viss manöver) för att lura mot­ståndare i sport el. i debatter och dylikt
någon fintar (någon/något)
någon fintar (någon)
någon fintar (något)
han fintade skott och grund­lurade backen
○ ibland med konstruktions­växling ofta med partikelnbort
någon fintar (bort någon)
hon fintade bort backen
belagt sedan 1921
fintafintande, fintning, fint