publicerad: 2021
anfall
anfallet, plural anfall, bestämd plural anfallen
an|fall·et
substantiv
1
offensiva (fientliga) åtgärder i krig, vissa sporter och spel; ofta som inledning till längre händelsekedja
ett anfall (mot/på någon/något)
ett anfall (mot någon)
ett anfall (mot något)
ett anfall (på någon)
ett anfall (på något)
Tyskland gick till anfall på bred front; försvararna slog tillbaka anfallet
○
äv. bildligt om liknande intellektuellt agerande
Luther gick till anfall mot avlatshandeln
○
äv. om lagdel med anfallande uppgifter i vissa bollspel, t.ex. fotboll
bortalaget blev tillbakapressat och kunde bara ha en man i anfallet
anfall är bästa försvar
om man måste försvara sig är det lika bra att anfalla
belagt sedan 1497 (brev från Sten Sture till Folke Gregersson (Arwidsson));
fornsvenska anfal; av lågtyska anval med samma betydelse; jfr ursprung till
falla
2
häftigt utbrott av sjukdom el. sinnesrörelse
JFR
attack 2
gråtanfall; sjukdomsanfall
ett anfall (av något)
ett epileptiskt anfall; ett svårt anfall av malaria; barnet fick ett hysteriskt anfall i affären och sparkade av sig stövlarna
○
äv. försvagat
i ett anfall av optimism satsade hon 1 000 kronor
belagt sedan 1778