publicerad: 2021  
fröjd fröjden fröjder
fröjd·en
substantiv
● stor och innerlig glädje
fröjd (över något/att+verb/sats)
fröjd (över något)
fröjd (över sats)
fröjd (över att+verb)
jubla av fröjd; vårsolen sken och det var en fröjd att leva; det var en fröjd att vila blicken på henne
○ äv. före­teelse som fyller en med glädje
hans målningar är en fröjd för ögat
frid och fröjd se frid
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska fryghþ, frögdh; nära besläktat med tyska Freude 'glädje', till froh 'glad'; jfr sv. dial. frå 'morgon­pigg'