publicerad: 2021  
gaffel gaffeln gafflar
gaffl·ar
substantiv
gaff´el
1 ett ät­verktyg i form av några lätt böjda piggar på ett skaft
matgaffel
äta med kniv och gaffel
○ äv. om liknande före­mål som an­vänds för (spetsning och) förflyttning av (bitar av) andra ämnen vanligen i sammansättn.
JFR grep, ljuster, treudd
eldgaffel; högaffel
○ äv. om andra före­mål med liknande ut­seende vanligen i sammansättn.
gaffelgrenad; gaffeltruck; framgaffel; stämgaffel
ha någon/något på gaffeln ha något in­om räck­hålllänge såg hon ut att ha segern på gaffeln men i sista kurvan snubblade hon
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska gaffel; av lågtyska gaffel med samma betydelse, urspr. 'hö­tjuga'; av om­diskuterat urspr.
2 stång som är vinklad bak­åt och ut­åt från huvud­mast och an­vänds för att bära upp över­kanten av ett gaffel­segel
JFR 1bom 2, klo 2, 2rå
mesangaffel
belagt sedan 1691