publicerad: 2021  
gapa gapade gapat
verb
ga`pa
1 spärra upp munnen
SE gap 1
något gapar
"Gapa stort", sade tand­läkaren; hon bara gapade av förvåning
○ ibland bildligt (i vissa ut­tryck) ivrigt efter­trakta
man ska inte gapa efter för mycket på en gång
belagt sedan 1325 (Westgöta-Lagen); fornsvenska gapa; gemensamt germanskt ord, besläktat med gaffla 1
2 prata mycket högt eller skrika
SE gap 2 JFR gasta 1
någon gapar (på någon/något)
någon gapar (på någon)
någon gapar (på något)
någon gapar (om något/att+verb/sats)
någon gapar (om något)
någon gapar (om sats)
någon gapar (om att+verb)
gapa inte rakt i örat på mig!; han gapade på hjälp
belagt sedan ca 1645
3 vara vid­öppen eller tom
något gapar
en gapande av­grund; hennes stol gapade tom
belagt sedan 1695
gapagapande