publicerad: 2021  
genus genuset, plural genus, bestämd plural genusen
gen·us·et
substantiv
ge´nus
1 en språklig indelnings­kategori som i de flesta språk ur­sprungligen bygger på kön hos före­teelser som betecknas med substantiv och som i svenskan yttrar sig i olika böjning hos subst., adj. och pron.
JFR femininum, maskulinum, neutrum, utrum
dengenus; detgenus; n-genus; t-genus
feminint genus; grammatiskt genus; semantiskt genus; orden "hus" och "bil" har olika grammatiska genus, efter­som det heter "ett hus" men "en bil"
belagt sedan 1753; av lat. gen´us 'börd; släkte; art; kön', till gi´gnere 'föda; alstra'; jfr ur­sprung till epigon, 2gen, general, generös, genre m.fl.
2 i vissa vetenskapliga samman­hang, sär­skilt biologi och logik släkte till skillnad från under­ordnade arter
genus och species; genus proximum
belagt sedan 1593
3 kön(sroll) med ton­vikt på sociala snarare än biologiska aspekter; särsk. i forskning med feministisk in­riktning
SYN. gender
genusforskning; genusperspektiv; genusteori
belagt sedan 1988