publicerad: 2021
glädje
glädjen
glädj·en
substantiv
●
känsla av upprymdhet och tillfredsställelse ofta över något positivt som inträffat
glädjespridare; glädjetjut; glädjeyttring; segerglädje
glädjen (att+verb)
glädjen (i något/att+verb)
glädjen (i något)
glädjen (i att+verb)
(ha) glädje (av något/att+verb)
(ha) glädje (av något)
(ha) glädje (av att+verb)
(känna) glädje (över något/att+verb)
(känna) glädje (över något)
(känna) glädje (över att+verb)
återseendets glädje; gråta av glädje; glädje och gamman; det var en odelad glädje att lyssna till hennes sång; till sin glädje fick han veta att han hade vunnit; hon finner glädje i att lösa korsord
○
äv. om något som tyder på att viss verksamhet eller dylikt utförs med entusiasm eller dylikt
i sammansättn.
○
äv. försvagat
nytta
han har ingen glädje av din hjälp i det här läget
○
spec. i artighetsfraser
Vill du hjälpa mig? – Med glädje!
delad glädje är dubbel glädje
man känner större glädje om man delar den med andra än om man är ensam om den
glädjen står högt i tak
stämningen är glad och uppsluppenglädjen stod högt i tak på partiets valvaka
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska glæþi, bildn. till
glad 1