publicerad: 2021  
markera markerade markerat
verb
[-ke´-]
1 märka ut med hjälp av tecken el. gest el. annan synlig el. hörbar signal eller dylikt
JFR ange 2
markör
någon markerar (mot) något/sats
någon markerar (mot) något
någon markerar (mot) sats
markera bom; markera träff; markera rytmen med fingrarna; tävlings­spåret var markerat med röda lappar; en trumpet­stöt markerar att festligheterna börjat; han markerade miss­nöje genom att gå tidigt; hon markerade plats genom att vika stolen
○ spec. i kort­spel lägga ett oväntat kort för att ge partnern en upp­lysning
högmarkering
syd markerade styrka i hjärter genom att saka knekten
○ äv. starkt fram­häva
talaren markerade sär­skilt värdet av det mång­åriga sam­arbetet
○ äv. (en­bart) an­tyda
markera sårad; en teaterkyss behöver bara markeras
○ ibland med bi­betydelse av att säga ifrån eller dylikt
skolan måste markera mot mobbningen
belagt sedan 1742; via tyska av franska marquer 'märka; beteckna', till marque 'märke'; jfr ur­sprung till 2mark 2, markant, remarkabel
2 sport­jargong bevaka mot­ståndare i boll­spel
punktmarkera
någon markerar någon
lagets spjut­spets markerades av två man och kom aldrig loss
belagt sedan 1905
markeramarkerande, markering